Med åkerbönor i växtföljden producerar Jeanette och Hans Blackert kväve i mellanleran på Östgötaslätten. Därmed minskar behovet av handelsgödsel och soja.
Det är sjätte säsongen med åkerbönor på Blackert Lantbruk i Skänninge och i år kom bönorna i jorden den 16 april.
– Bönorna ska man försöka få ned först av allt på våren, säger Hans Blackert bestämt.
– Vi odlar så mycket bönor vi kan få in i växtföljden, och målet är att allt vi odlar ska passera grisarna.
Lika säkert som att bönorna är det första som ska i jorden, sår han höstvete efteråt. Den kvävefixerande bönan med sin djupgående rot är en utmärkt förfrukt till vetet som då ger skördar på mellan nio och tio ton.
Hans Blackert är en av de konventionella lantbrukare som har odlat bönor längst i Östergötland. Och från grisstallet kan hans fru, Jeanette, rapportera att slaktgrisarna presterar toppresultat med mindre soja i blötfodret. Gårdens slaktgrisar sörplar glatt i sig en blandning där åkerbönorna utgör fem procent av våtfodrets volym.
Nordliga åkerbönor
Ärter har familjen Blackert odlat i åratal, men initiativet till åkerbönorna kom för några år sedan från Hans Blackerts bror Carl, som är rådgivare i Halland. Sex år senare har Hans Blackert bevisat att det är möjligt att odla åkerbönor så långt norrut som på Östgötaslätten. Han tar drygt fyra ton per hektar.
– Ifjol blev inte bönskördarna så bra, för då var det blött i juli. Är det vått mognar bönan aldrig och när du ska tröska den så blir det beläggningar på sållen, säger Hans.
Den 14 september kunde han till slut tröska.
Efter sex säsonger är han mycket nöjd. Bönorna har ett kraftigt rotsystem och han tycker att de tål torka bättre än vad ryktet säger. De klarar sig i alla fall utmärkt på mellanleran i Skänninge.
Odlingen tycker han har gått bra. I år var det torrt i början av växtsäsongen och därför har han harvat mot ogräs istället för att spruta. Svampsjukdomar som till exempel chokladfläcksjuka har än så länge aldrig varit något problem. Däremot brukar han spruta mot bladlöss.
Kunde finnas fler sorter
Hans Blackert tycker att det har hänt ganska lite inom sortutvecklingen av åkerbönor de senaste åren. Det har visserligen kommit några sorter som är lättare att odla och som framför allt kan skördas tidigare, men jämfört med utvecklingen av nya spannmålssorter går det långsamt.
I år har de sått Gloria, som är en vitblommig sort, som jämfört med äldre varianter har lägre innehåll av taniner. I grismagen påverkar taninerna proteinet i fodret och därmed foderupptaget.
Utöver den egna bönproduktionen på 15 hektar köper de in åkerbönor av en granne. Men det täcker ändå inte hela behovet. I år tog bönorna slut i februari. Hans Blackert har räknat ut att grisen kan betala 2,05 kronor för bönan, vilket är betydligt mer än det kostar att odla den.
Många argument för bönan
Bönan som förfrukt till höstvete uppskattar Hans är värd 1 000 kronor per hektar beroende på det kväve som fixeras och den positiva struktureffekten. Som ersättare for den kvävekrävande rapsen, som det i frånvaro av bönor hade varit naturligt att lägga in i växtföljden, är bönan en vinnare. Raps istället för bönor hade inneburit extra inköp av handelsgödsel på 200 kilo kväve per hektar och år.
På frågan om vad som är bäst av böner och ärter svarar Hans Blackert först att det är hugget som stucket. Därefter radar han upp argument för bönans förträfflighet.
Den är värd fem öre mer per kilo än ärterna på grund av högre proteininnehåll, bönan är en bättre förfrukt, den ger högre hektaravkastning och är lättare att tröska eftersom den inte faller ihop på samma sätt som ärterna gör. Bönerna drösar heller inte lika lätt som ärterna.
– För dem som har större gårdar kan bönor vara bra för att förlänga trösksäsongen. Bönorna tröskas någon vecka in i september, medan ärterna skördas i början av augusti när tröskan behövs till annat, påpekar Hans.
Så småningom blir det biogas
Utöver en optimal växtföljd och egenproducerat protein till grisarna har Jeanette och Hans funderingar på biogas.
– Än så länge tycker vi att tekniken är för ny, berättar Jeanette som räknar med att det blir biogas på gården när tiden är mogen.
På cykeln på väg upp från grisstallen passerar hon varje dag havrepannan som installerades när de byggde ett nytt bostadshus på gården.
Nu är oljan och elpatronerna som tidigare värmde det äldre bostadshuset borta och havrepannan förser både det nya och det gamla bostadshuset med värme. Och 700 meter från gårdscentrat snurrar ett 800 kW vindkraftverk, som byggdes 2007 och där Hans och Jeanette är delägare. Kraftverket omsätter 1,5 miljoner kronor per år och kostade 9,6 miljoner att sätta upp.
– Vår andel av vindkraftverket producerar lika mycket el som vi förbrukar, berättar han nöjd.
Erfarenheten av det första vindkraftverket gör att Jeanette och Hans nu är delaktiga i ett nytt och större vindkraftprojekt.
Text: Berit Metlid
Beställ broschyren med fler klimatsmarta affärsidéer på www.lrf.se.
Ladda ner broschyren som pdf (8Mb).