Hur stor del av de klimatgaser som släpps ut i Sverige som kommer från jordbruket är svårt att säga med bestämdhet. Det finns olika sätt att räkna, och det vetenskapliga underlaget är fortfarande begränsat. Enligt Naturvårdsverket kommer 13% från jordbruket. (Då har man dock inte tagit med utsläpp från importerade insatsvaror som t.ex. mineralgödsel och importerat foder. Inte heller effekten av odling på mulljordar och övriga koldioxidutsläpp. Om de räknas in är andelen betydligt högre.)
De största utsläppskällorna i Sverige är enligt Naturvårdsverkets beräkningar inrikes transporter 32% och Industrins förbränning 17%
Jordbrukets utsläpp av växthusgaser
Inom jordbruket finns det tre poster som står för ca 3/4 av jorbrukets totala utsläpp av klimatgaser; lustgas från åkermarken, metan från husdjuren och koldioxid från mulljordarna. Det finns ytterligare fyra betydande källor till klimatgasutsläpp.
Lär dig mer om jordbrukets sju största källor till utsläpp av klimatgaser nedan!
Lustgas från marken
Från all åkermark avgår lustgas. Den bildas när olika kväveföreningar omsätts av mikroorganismer i marken. Hur mycket lustgas som avgår beror på kvävemängden och mängden energi för mikroorganismerna. Ju mer kväve som finns i marken, desto större är risken för lustgasbildning. Om miljön i marken är syrefattig ökar också risken för lustgasavgång. Det innebär till exempel att dåligt dränerade jordar ökar risken. För att minimera utsläppen av lustgas är det viktigt att ge grödan bra möjligheter att växa. Men det får inte ske till priset av alltför hög kvävetillförsel. Mängden kväve måste anpassas så att grödan har en rimlig chans att tillgodogöra sig så mycket som möjligt av den. Detta gäller oavsett om kvävet härstammar från mineralgödsel, stallgödsel eller utgörs av förfrukt från föregående gröda. För att uppnå detta rekommenderas därför ofta delade kvävegivor, ökad precision vid stallgödselspridning, minimerad höstspridning av stallgödsel och användning av ny teknik, till exempel N-sensor.
Alla dessa råd syftar till att öka sannolikheten för att kvävet landar vid en gröda som kan tillgodogöra sig den.
Koldioxid från mulljordarna
Vid odling blir marken en källa till koldioxidutsläpp, men också en sänka. Med koldioxidsänka menas att de växtrester som blir kvar i marken innehåller koldioxid som den växande grödan fångat in och därmed avlastat atmosfären.Men när växtrester i marken bryts ned frigörs också koldioxid vilket leder till utsläpp. På mineraljordar balanserar sänkor och utsläpp och nettoeffekten blir oftast noll.
Med mulljordarna är det annorlunda. En mulljord består till stor del av organiskt material som lagrats in under lång tid. När mulljorden syresätts i samband med odling ökar omsättningen och det frigörs betydligt mer koldioxid än vad som binds i växtresterna från den aktuella grödan. Hur mycket koldioxid som faktiskt avgår från mulljordar är mycket svårt att mäta. Eftersom dessa jordar bedöms svara för uppemot en fjärdedel av de samlade utsläppen av klimatgaser från svenskt jordbruk är det angeläget att skaffa säkrare kunskap om hur bortodlingen av mull fungerar och vilka åtgärder som kan vidtas för att minska den. En annan aspekt är att mulljordarna utgör några av Sveriges mest odlingsvärda arealer och ger viktiga bidrag till livsmedelsproduktionen. Under perioden 2008 till 2010 satsar LRF och Stiftelsen Lantbruksforskning på mer forskning om mulljordar och deras roll för klimatet.
Koldioxid från diesel och oljan
Den direkta energianvändningen i jordbruket bedöms svara för i storleksordningen tio procent av utsläppen av växthusgaser i svenskt jordbruk. Den utgörs bland annat av diesel till traktorer och olja och el till uppvärmning, spannmålstorkning och ventilation. Traktorernas dieselförbrukning kan ofta reduceras med bättre körteknik (ecodriving). Ett annat sätt att få ned största källor utsläppen från traktorerna är att ersätta fossil diesel med biodiesel. När det gäller elförbrukningen finns också ett antal möjliga åtgärder, till exempel att bara använda el från förnybara källor som vatten- och vindkraft.
Utsläpp från stallgödseln
Stallgödseln är en direkt källa till klimatgasutsläpp. Det beror på att det från gödseln avgår metan och lustgas. Hur stora utsläppen blir varierar mellan olika djurslag, utfodring och hur gödseln lagras och sprids. Generellt ger flytgödsel upphov till mindre utsläpp av växthusgaser än fastgödsel. Det finns olika metoder för att minska utsläppen från stallgödseln. En av de mest radikala är att röta gödseln och producera metan, biogas. Då fångas all gas upp och utsläppen minskar drastiskt. På köpet får man ett högvärdigt fordonsbränsle och rötrester med bättre gödslingsegenskaper än den ursprungliga gödseln hade. Stallgödseln kan också indirekt bidra till ökade klimatgasutsläpp. Det sker till exempel om den sprids vid fel tid på året eller i fel mängd. Överskottet på kvävet ger då upphov till en ökad lustgasavgång.
Koldioxid från det importerade fodret
Till den svenska djurhållningen importeras proteinfoder. Produktionen av detta foderpåverkar den svenska djurhållningens klimatgasutsläpp. Hur stor andel av utsläppen i svenskt jordbruk som de importerade foderråvarorna står för finns det inget säkert svar på. I ett pågående forskningsprojekt uppskattas det importerade fodret svara för en något mindre andel än mineralkvävet. I skattningen har ingen hänsyn tagits till effekten av avskogningen i de länder där soja odlas. Om denna inkluderas blir det importerade fodrets andel högre. Ökad efterfrågan på kött och proteinfoder i världen leder till att regnskog i Sydamerika avverkas för att ge plats åt boskap och foderodlingar. När regnskogen avverkas frigörs stora mängder koldioxid som finns bundet i träd och övrig vegetation. Då regnskogen binder stora mängder koldioxid är avverkningen dubbelt skadlig för atmosfären.
Metan från djuren
Den största källan till metanutsläpp står våra idisslare för. Det som är nötkreaturens och fårens stora styrka i andra sammanhang blir en svaghet när det gäller klimatet. Förmågan att omvandla gräs till livsmedel är en stor fördel eftersom marker som är svåra att bruka på annat sätt ändå kommer till användning. Men den mekanism som är nödvändig för att kunna bryta ned gräset ger också upphov till metan. Och eftersom metan är en potent växthusgas blir idisslare en källa till klimatgasutsläpp. Nya forskarrön tyder dock på att permanenta betesmarker binder betydande mängder koldioxid, vilket kan få stor betydelse för bedömningen av betesdjurens klimatpåverkan. Nötkreaturen ger också betydande bidrag till den biologiska mångfalden och till kulturlandskapet. Därför finns det en konflikt mellan olika miljömål. Också andra djurslag än idisslarna släpper ut metan, om än på betydligt lägre nivåer.
Lustgas från mineralkvävet
Tillverkning av mineralkväve orsakar utsläpp av klimatgaser på två sätt. Dels bildas lustgas i tillverkningsprocessen, dels går det åt mycket energi, oftast naturgas, när kväve från luften och väte omvandlas till ammoniak. Tillverkningen av mineralkvävet står för mellan fem och tio procent av det svenska jordbrukets klimatgasutsläpp. Med ny teknik kan en stor andel av lustgasen renas bort. Denna rening används i enstaka fabriker, men introduceras troligen i allt fler. Som alla kvävekällor i odlingen riskerar mineralkvävet att spä på markens lustgasavgång. Detta inträffar om kvävegivorna inte anpassas till grödans förväntade upptag och det uppstår ett överskott av kväve i marken.